Fräulein Anna O.

Långt innan Susan Gubar och Sandra Gilbert skrev The Madwoman in the Attic ansågs hysterikan ha ett komplicerat förhållande till litteratur. Detta blir tydligt till exempel om man läser Freuds fallhistorier. I fallet Anna O får vi följa en kvinna som i texten beskrivs med vad som skulle kunna kallas poetattribut. Anna O lever genom sin fantasi och de sagor hon berättar för sig själv. Detta gör hon samtidigt som hon fullföljer sina, kanske mindre intressanta, hushållsuppgifter. Freud kallar det för dagdröm. Om Freud och dagrömmens relation till litteratur har jag tidigare skrivit här.

Anna O var egentligen den 21-åriga, judiska Bertha Pappenheim från Wien som senare kom att bli en fronfigur inom tysk feminism.

Av Freud beskrivs Anna O som anemisk och spastisk. Förmodligen lider hon av anorexi och klaustrufobi. Mest framträdande i Freuds text är emellertid patientens fantasi. Hon hallucinerar, hon tänker på människor som vaxdockor, hon ser döda ansikten och skelett. Det hon upplever "sätter hon ord på", delvis genom att berätta för den gode doktorn men också genom att skriva. Hennes tillstånd ändrar intressant nog hennes skrivprocess. Hon byter från höger till vänster hand och istället för att skriva i tysk fraktur härmar hon, med Shakespeare som utgångspunkt, romanska bokstäver.

Freud lägger stor vikt vid de sagor som patienten berättar, vilka beskrivs som liknande HC Andersens. Sagorna är "alltid sorgesamma, och några av dem verkligt charmerande." Med tiden, särskilt efter hennes faders död, blir historierna mer och mer fruktansvärda för att till sist vara rena ångestladdade skräckbilder. Till exempel föreställer sig Anna O en stor svart orm som vill bita hennes döende far, och när hon försöker lyfta bort den ser hon sina egna fingrar förvandlas till ormar, medan naglarna blir till dödskallar.

Det finns också en passage i Fallet Anna O som är mycket mystisk. Det verkar som om det "hysteriska" tillståndet får henne att tala inte ett, utan två, tre, fyra, fem språk. Det framgår inte av texten om det är någonting som Anna O gjorde med lätthet innan hon blev sjuk (man kan ju gissa att det förhöll sig så), men det är ändå ett faktum att tillståndet av hysteri försätter Anna O i ett aktivt, kreativt tillstånd där hon både kan använda språk och fantasi.

Och ändå förlorar Anna O enligt Freud sitt språk. Hon blandar franska, engelska och italienska utan att förstå skillnaden, hon talar inte grammatiskt korrekt, hon har ingen syntaktisk uppfattning, hon har svårt att finna rätt ord. När hon försöker be till Gud sviker språket helt och hållet.

Det lyfter förstås frågan: har den galna kvinnan ett språk? Och kan galenskapen vara subversiv utan ett språk?