Tims kommentar

Eftersom jag är rädd att någon ska missa vad som skrivs i kommentatorsfält till lite äldre inlägg ska lägger jag upp Tims svar till The Good Girl medan jag funderar på ett svar.

HÖRRUDUDU!

För det första tycker jag att Zora- och Jerome-dikotomien haltar, Jerome beskrivs genomgående som en ytterst tragisk figur med ett hästarsle och vissa utpräglade drag som gör honom ytterst "unattractive". Du borde väl hellre ha tagit Carl, men då blir det mer en klassfråga och det måste man till alla pris undvika?


"Är måttet på hur begåvad man är hur lite man anstränger sig (och hur lite man låtsas anstränga sig)?", frågar du retoriskt och fortsätter:

"Eller är det någonting annat? Är det ett visst mått av excentricitet? Är det en svalhet? En mystik?"

Jag tycker att du glömmer bort att det i många fall faktiskt handlar om en instansad social hållning som förbjuder att man är "duktig" i vissa kontexter för att det är någonting fult.

I min periferiska arbetarklasskola mobbades "de duktiga" sönder och samman tillsammans med "de rika asen", "svartskallarna", "emokidsen" och så vidare. De som var helt värdelösa i skolan mobbades såklart också. All form av non-konformistiskt beteende bestraffades på något sätt, vilket var bra, för folk skulle fan inte tro att de var någonting, och hos många högskoleelever lever det kollektiva traumat lyckligtvis kvar.

Alla vet väl också vid det här laget att självförtroende är någonting medelklassen och överklassen föds med, i synnerhet om man ställer det i relation till arbetarklassens självömkande avkomma. Självförtroende är dock ganska viktigt om man ska snacka hela tiden, svara hela tiden, ha rätt hela tiden.

Hursomhelst så blir jag grymt provocerad av ditt generaliserande kring den här ickefrågan eftersom det till syvende och sidst handlar lika mycket om klass och predisposition som genus. Irrläror som postkolonialism och feminism och queerteori har sannerligen kommit att ta upp för stor plats på universiteten, på fel sätt.

Men det tål att påpekas igen - "kön" är väl någonting performativt, konstruerat av en regulativ diskurs, enligt Butler? Den genusbestämda kroppen har alltså inte någon annan ontologisk status än de handlingar som bildar dess verklighet. Kön skapas således genom att handlingar föregår handlande subjekt, varför det borde vara på sin plats att kritisera handlingarna istället för könet bakom, om man nu tycker att det är så förbannat jobbigt med tigande människor, och att dessa tigande människor värderas olika utifrån kön.

Att det finns en massa tjejer och killar som sitter knäpptysta på alla lektioner betyder självklart inte att de är genier, snarare tvärtom, men de som oförtrutet måste svara på varenda banal liten fråga är ju jobbiga, själva handlingen är jobbig, oavsett om det är en kvinna eller man som utför den.