Briljanta titlar del 2

Djuna Barnes Nightwood (på svenska har den en betydligt mindre suggestiv titel: Nattens skogar) hyllas av Jeanette Winterson som skriver såhär:

Nightwood is itself. It is its own created world, exotic and strange, and reading it is like drinking wine with a pearl dissolving in the glass. You have taken in more than you know, and it will go on doing its work. From now on, a part of you is pearl-lined.

ett språk som är broderat med juveler

Jag går en kurs som heter Decadence in European Art and Literature. Det är en kurs som ger mig ett fantastiskt engelskt ordförråd:

brothel
syphilis
refinement
consumption
necrophilia
decay
declination

Briljanta titlar del 1

En av författarna som deltar i Canongates mytprojekt heter Dubravka Ugrešić. Hon återberättar den ryska folksaga som jag älskar mer än alla andra ryska folksagor: den om häxan Baba Yaga. Baba Yaga bor i ett hus som står på hönsfötter, runt huset har hon ett staket som byggt av skelettdelar och dödskallar. I varje dödskalle brinner ett ljus.

Denna briljanta, kroatiska författare har också skrivit en roman som heter Den ovillkorliga kapitulationens museum. Boken börjar på ett zoo, med en uppräkning av innehållet i en sjöelefants mage, som vid dess död visade sig innehålla 41 objekt, bland annat en barnsandal och en glasspinne.

Ergo spottar ur sig nummer

Ny krönika igen.

For the record så har jag inget emot träningsoveraller (fast de är ju för chavs).

kulturskymning

Det faktum att facebook-gruppen "inga mer skattepengar till konstfack" är omåttligt populär just nu är ett av många exempel på den kulturskymning som sägs råda i Sverige. Här är en länk till väldigt roligt blogginlägg som handlar om konstfackelever som inte borde slösa på skattebespararnas pengar utan istället måla akvareller av Stockholms ström i motljus.

ny krönika...

...här.

Den skrevs i affekt.

underhållning

Alltså detta är fruktansvärt fruktansvärt kul:

Helsinborgs Dagblad har skickat ut enkäter till alla riksdagsledamöter och bett dem svara på vilken som är deras största scenupplevelse, största läsupplevelse, största konstnärliga upplevelse och största musikuupplevelse.

Alla svaren kan läsas här. Det är ofta lite präktigt, ofta lite förutsägbart.

Skitroliga analyser av svaren (skrivna av bla Lokko och Lowden) finns att läsa här och här.

(fler länkar längst ner).

Roligast av allt är att Cecilia Wikström ("vi ska ha en statlig kanon") har Brott och straff som sin favoritroman och att Gunnar Andren från Stocksund inte vill svara på frågorna.

dött vare här

Anledningen till att det är så dött är att jag skriver på en avhandlingsplan.

Jag har ingen aning om hur man skriver en avhandlingsplan.

orättvis jämförelse

Det är förstås en kliché att säga att akademin är steril, att forskare har kastrerat sig själva med ord och att professorer inte kan ha sex.

Jag läser Derridas dissekering av Romeo och Julia och den är onekligen steril.

Kärleken, litteraturen, subjekten, instabiliteten, kommunikationen och bristen på densamma, viljan att överskrida det egna subjektet, att avsäga sig sitt namn "deny thy father and refuse thy name", ge upp den lag som låter oss vara individer. Sant.

Men kan man skriva om kärlek utan att suggerera fram kärlek? Romeo och Julia är fortfarande en bättre berättelse om både kärlek, litteratur och förhållandet dem emellan än vad Derridas text någonsin kommer att bli. Är det därför Derridas text är steril?