Jag blir mer lik Howard i On Beauty för varje dag. Det vill säga, jag upplever en smygande känsla av att nästan all kultur är banal och vulgär. Snart kommer jag väl, liksom Howard, bara stå ut med konceptuell konst, vilket betyder att jag byter ut musik mot det inspelade ljudet av två pinnar som slås mot varandra.
Detta är förstås oroväckande, jag menar, jag vill inte bli outhärdlig. Därför gör det mig också bedrövad att se ett klipp som jag just fick mejlat till mig och som bara får mig att aldrig vilja använda spotify igen. Alltså vad är det här för FREAK?
Och är det på riktigt?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
...dnartikel om det:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2198&a=875042
kul att fler sett intervjufilmen än hans musikvideo...
Problemet är ju inte att han inte "vill bjuda på sig själv" utan att han framstår som världens största tönt.
Haha, del 124 i serien "unga män som tar sig själva på lite för stort allvar".
Nej men allvarligt talat, han måste ju lida av någon form av asperger?
Oj vad jag inte haller med!
Upptäcker bade klippet och "prettopojken" och tycker istället det är rätt underbart att vaga svara ärligt pa klichéfragor typ "kan du tala lite om den kreativa biten" - som om han skulle kunna ge ett 20-sekunders intelligent svar pa nagot som är det mest intima? Och journalisternas hanskratt "du har tydligen lite problem med mat, hö hö".
Kanske beror tolkningen pa vilket humör man är pa när man ser klippet. Själv tycker jag det är journalisterna som framstar som töntarna i det hela. Älskar hans svar pa fragan "jaha, och vad vill du tala om dâ? Inte vet jag, det är ni som bjudit hit mig". Tycker de kommer misstänkt snabbt fram till slutstatsen "vi som intervjuat sa manga unga artister kan rekommendera dig att bjuda pa dig". Intervjun har knappt börjat innan de leder honom till stället där han inte kan svara.
Och om han lider av ngn form av asperger, vad har det att göra i sammanhanget?
Har man satt sig i en morgonsoffa i ett myspysprogram får man väl ändå var beredd på h u r frågorna kommer att se ut? Och om han nu vill protestera mot det skitlöjliga upplägget borde han väl kunna göra det på ett bättre sätt än att bara vara olidligt dryg och olidligt pretentiös?
ja men om han lider av asperger så får man ju ändå ha lite förståelse, menar jag
haha - tycker ej han är vare sig olidligt dryg eller olidligt pretentios, utan snarare lite komisk och nastintill "rörande". Men ater jag var kanske idag pa olidligt gott och olidligt generost humör.
mvh aspergersdiggerskan
Ja, det är ju lite rörande att se hur den stackars gossens själ trasas sönder av programledarnas okänsliga frågor.
Jag är i och för sig inte särskilt upprörd över gossens beteende mot programledarna (som, jag instämmer, uppenbarligen inte kan hantera situationen och beter sig provocerande humorbefriat) utan det jag inte står ut med är hans relation till just 'skapandeprocessen' och 'musikens kärna' som, om jag ska vara ärlig, knappast är någonting som jag kan ta på allvar i det här fallet, vilket också får mig att tro att det hela är en PR-kupp.
På Bright Eyes Fevers and Mirrors gör Conor Oberst en parodi på en intervju med sig själv. Den är ganska rolig.
BrightEyes intervjun är kul!
Om man nu vill "kuppa" mot intervjuer så tycker jag ändå att NordPolen-killen misslyckas stort.
Någon som däremot verkligen kan vända en trött intervju till sin fördel är Andy Warhol:
http://www.youtube.com/watch?v=mKdDbktVKUI
Rekommenderar det verkligen. Och det är bara 35 sek.
Fruktansvärt roligt! Min kompis har bott granne med honom under hela sin uppväxt. Han har tydligen alltid varit helt udda. Den sista man trodde skulle bli känd liksom...
Skicka en kommentar