På grund av det rasande intresset för psykoanalys i den här bloggen kommer jag snart att återkomma med vidare betraktelser a'la 70-tal över stumhet och språk.
Tills dess, betänk följande instuderingsfrågor:
- Hur förhåller sig språket till tanken?
- Hur positionerar sig dessa två i förhållande till varandra (dvs. vart ligger auktoriteten?)
- Vad är skillnaden mellan språk och litteratur?
- Hur positionerar sig dessa två i förhållande till varandra (dvs. vart ligger auktoriteten?)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag brukar ofta komma på mig själv med att tänka tre slutsatser och sedan tala ut dem i mitt huvud (dvs inte högt). Slutsatsen är smabbare än språket, men jag måste upprepa det jag tänkt i ord, om så bara i mitt huvud.
Språket styr tanken som styr talet som styr språket som styr tanken som styr handlingar som styr kodningen
Språket kanske styr tanken, men visst sträcker sig också tanken utanför språket. Annars är ju språket fullständigt auktoritärt.
Vilket betyder att man aldrig kan kliva ut ur språket. Vilket är lite väl magstarkt även för de flesta påskmodernister.
Kan verkligen tanken kliva utanför språket? Exempel? Är det inte snarare så att känslan kan leda tanken till språkets ytterkanter? Nu blev det krångligt, var det någon som förstod?
Skicka en kommentar