Dikter från stadsbiblioteket, januari 2009 III

Tillägnan

Till min älskade
som kanske aldrig älskat mig
och just därför hållit kvar min kärlek
Tack
för det som blivit till
genom det som aldrig blev av
för det som föddes av det ofödda
för det otrygga hemmet:
fängelset du vägrade bygga
För din vänlighets fallsäkra nät
och lugnet: denna lilla räddningsbåt
som alltid dök upp
efter de mest upprörda stunder
För din klokhets snabba yxa
Vars hugg aldrig gav inflammerade sår
endast kom mitt glesa gräs att tätna
Tack för gråten
jag har fått gråta i dina svalheta händer

Tack
för kärleken som ständigt ökats inom mig
till dig och till mig själv och till andra
För smärtan du gett
och den tysta sorgen
som jag såg speglad i ditt ansikte
när du var tvungen att göra mig illa
För skyffeln du gav mig
att skuffa undan dammet från egen dörr
För ljuset och glädjen
som utplånade mitt mörker
och din duvblå besinning
som så ofta hejdat min lust att förstöra

Tack
för det sköna halsbandet av klara dagar
du hängt kring min stolta nacke
Tack
för din friska storm
som jagade bort de unkna söndagar
som så ofta vaknade upp med självmord
i sin evighetslånga blick
Tack
för leken i vardagens barnvagn
en lek som lyfte oss himmelshögt
och förvandlade tyngd till lätthet
Tack
för att min hand
ännu får vila trött
och fågelglad i din!