Bara för att bevisa godtyckligheten i de listor som jag kritiserar.
Ladies and Gentlemen, I give you:
Skitviktig skönlitteratur från 1950- och framåt.
1. Gabrielle Wittkops Nekrofilen - för estetikens triumf.
2. Vladimir Nabokovs Lolita - av samma anledning.
3. J.D Salingers Catcher in the Rye - för att den är rakt igenom empatisk
4. Jean Rhys Wide Sargasso Sea - för att den genom världens vackraste språk sammanfattar postkolonial och feministisk teori från 60-talet och framåt.
4. All Harlekeinlitteratur – för dess female gaze och subversiva kraft.
5. Jeanette Wintersons Oranges are not the only fruit - för dess humor och dess upplösande av gränsen mellan fiktion och verklighet (långt innan Paul Auster tänkte tanken för övrigt)
6. Gerd Brantenbergs Egalias döttrar - för att den likt ingen annan litteratur synliggör vad språk egentligen är och innebär.
7. Stina Aronsons Feberboken - för att det är en berättelse som skulle kunna vara hela världens dagbok. Och för att den dekonstruerar det manliga geniet.
8. Elfriede Jelineks Pianolärarinnan - för dess omöjlighet.
9. Sarah Waters Fingersmith – för dess suveränitet gentemot världens mest kanoniserade genre: den viktorianska romanen.
10. Zadie Smiths On Beauty - för dess absoluta briljans.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Fast jag tycker nog att Tipping the Velvet är bättre än Fingersmith, mer spännande och mer komplex...
Jag håller tyvärr inte med. Tipping the Velvet är något så banalt som en klassisk utvecklingsroman. Fingersmiths allusioner på sensationsromanen är betydligt mer spännande tycker jag.
Dessutom: medan Fingersmith är djupt konstnärlig, i alltifrån sitt språk till sin gestaltning, måste jag nog säga att jag finner Tipping the Velvet plågsamt konstruerad kring samtidida teoretisk diskussion. Jag hör Judith Butler skrika genom texten - vilket inte nödvändigtvis är dåligt, bara mindre njutbart.
Affinity, däremot, når nästan upp till Fingersmiths nivå.
Grym lista! Grymma böcker! Och grymmast av allt: att du sätter "Nekrofilen" först. Leve Wittkopf!
Allra grymmast är ju din grymma Wittkop-krönika.
http://dagensbok.com/member.asp?id=64
Plus att min Wittkop-grupp på fejjan börjar få lite members. Bland annat en skitarg fransk tjej som inte visste att hon inte är översat till engelska.
Skicka en kommentar