Nobelrapportering del 2 - styling

Såhär funkade det innan vi kom till festen:

Jag gick och stajlade mig på Blondinbellas favoritställe "Bobbys hårstudio". Först skulle jag se ut som (jag citerar frisören) Evita Perón, men när jag insåg att det var = att se ut som (jag citerar) Gwen Stefani bangade jag och gick istället på en look som påminde mer om (fortfarande citat) Kate Winslet i Titanic eller Lucy i Ett rum med utsikt.

Såhär var mitt och (den alltmer hjälplöse) frisören/makeup-artistens samtal:

Han: Hur hade du tänkt med makeupen?
Jag: Eh va?
Han (tålmodigt): Alltså, vad har du för färg på klänningen?
Jag: Blå
Han: (irriterad suck) himmelsblå, akvamarin, midnattsblå?
Jag (nervös): Ganska blank och klarblå
Han: Men okej, då tycker jag att vi ska köra på prinsessan Madeleine. Hon har ju ofta blått och så brun ögonskugga till det och det tar fram det blå i dina ögon, och rosor på kinderna och blabla etc. Vilka färger har du i din egen sminkväska?
Jag (förvirrad): Eh, jag har väl lite rouge...och ja, en kajalpenna.
Han (spärrar upp ögonen): okej....
Jag (urskuldande): Ja, alltså det är därför jag gick hit för jag är inte så van...
Han: Men vet du vad, om du blir blank i ansiktet eller sminket ringer och inte har något smink så kan du ju bara gå in på toaletten och badda ansiktet med toalettpapper.

När jag satt i frisörstolen sen och kände att jag borde vara mer som Carolina Gynning, var det enda jag kunde tänka på är att frisörbögar är kvinnors värsta fiender. Eftersom det fick mig att känna mig som en homofob flashade jag (något desperat) första sidan i min bok, "Flicka möter pojke" av Ali Smith, där det finns ett citat av Judith Butler – som i och för sig kanske inte är tillräckligt glamourös för att det ska impa på någon.

OK, jag inser att jag låter som en dryg akademiker som måste dra till med Butler och sin obefintliga sminknecessär så fort hon börjar känna sig underlägsen - ty INTELLEKTUALISMEN är åtminstone fri från skönhetshets. Problemet är just att den inte är det. INTELLEKTUALISMEN är lika sexistisk och vidrig som allting annat. Jag kanske får bjuda på ytterligare ett litet citat från Jean-Kladd:

Vän till mig som hade honom till bordet presenterar oss:

LL: Det här är Malin, hon är oerhört begåvad.
J-K (insuinerande): Jaha...
LL: Inte på det sätt du tänker på.
J-K (vänder sig till mig): Är du författare?
Jag (fnittrande): Inte då. Lilla jag - en författare. Skulle aldrig komma på frågan.