Det kom ett jätteargt mejl till Ergo apropå min senaste krönika om andra världskriget. Ack, jag som på min höjd trodde att jag skulle uppröra någon enstaka ung pretentiös historiker i "ett inrunkat studentrum i Flogsta". Inte anade jag när jag skickade in krönikan att jag skulle upplevas som ett ignorant exempel på de högerextrema krafter som vi ser mer och mer av i Europa. Kan inte publicera mejlet här av upphovsrättsliga skäl (en av de lärdomar jag drog från Fittstim), men jag kan citera en liten del ur det:
Det är miljoner människor i hela Europa som har på något sätt blivit märkta av kriget, som för dem inte är bara ett "okänt avlägset förflutet", utan en högst levande förfärlig verklighet, och de har fog för det. Förutom dem som fortfarande lever och har upplevt krigets värsta fasor och mord, kan det vara unga människor vars föräldrageneration eller far(mor)föräldrageneration blivit mördat, deporterad, torterad osv [...] jag skall inte gå in på enskild berättelse, jag vill bara säga att detta är en högst verklig och levande realitet också i dag. I stället för att göra sig lustig över detta borde hon visa respekt. Det finns även en annan aspekt på det hela. I dagens Europa växer sig ånyo de högerextrema krafterna starka, synagogor skändas, zigenare förföljs [...] Ännu en annan aspekt på detta är artikelförfattarens fullständiga ignorans när det gäller Sveriges roll i 2 världskriget, med transport av nazityska soldater till Norge, med försäljning av malm till nazisterna, med vägran att hjälpa judar, osv [...]
Vad ska jag säga? Känns lite unket att gnälla över att folk inte fattar ironi nuförtiden. Jag måste lära mig att skriva tydligare helt enkelt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar