Jag följer tv-serien Dexter.
Jag står inte ut med att andra människor följer tv-serien Dexter.
Dexter är en jävligt sjuk serie vars genomslag närmast kan beskrivas som perverst. På pappret heter det att serien vill dekonstruera "The serial killer". Tittarna sympatiserar med "den gode" psykopaten Dexter, förstår hans position som outsider, engagerar sig i hans relationer. För varje avsnitt får tittaren en ny ledtråd till varför Dexter råkade bli en massmördare. Svaret finner vi förstås i hans undermedvetna. En taskig, förträngd barndom.
Pseudo-psykoanalys och kvasiintellektualism ger en fin fernissa till något som i själva verket både är vulgärt och obehagligt. Inom ramarna för en "smart" serie är det plötsligt okej att en man tar rättvisan i egna händer och styckmördar "onda människor". Kameran frossar i närbilder på amputerade lemmar, ruttnande lik och blodiga yxor. Å så tillfredsställande! Utrota de jävla asen som om de vore skadedjur. Fan att det inte finns en Dexter i Sverige som kan ta itu med Skräckpappan (eller heter han Källarmonstret nuförtiden?) och Anders Eklund.
Om tv-serien West Wing har beskrivits som osund eskapism för besvikna demokrater, är fantasin om (den närmast gudasände) "hämnaren" de dödsstraffshetsande republikanernas groteska motsvarighet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
ja döda ofödda barn å rädda livet på massmördare. sköööööön logik.
Där fick du till det Daniel. Jag är så provocerad att jag inte vet vad jag ska ta vägen. Oj oj oj.
Skicka en kommentar