ny krönika...

här.

Min sämsta hittills.

Fy fan vad nittondestolen.se är bra förresten. Skitbra.

Dagens engelska ord:

Necking

tillhör ordklassen verb och betyder typ: kyssas, hångla, strula, vänslas.

Eller som det uttrycks på engelska: "embrace with sexual passion".

Coolare än "snogging", råare än "cuddling" mer explicit än "meeting" (vilket f.ö används såhär: "did you meet with him?" (= hånglade du upp honom?) "Yes, I met with him." = "Ja, jag hånglade upp honom."

Necking accordning to google:

länkar tills vidare

1. Någon är sur för att man försöker göra det officiella språket könsneutralt.

2. Aase Berg sätter fingret på någonting viktigt inom svensk feminism (det vill säga det rabiata hatet mot den unge, manlige excentrikern) i sin artikel om mottagandet av Carl-Johan Vallgrens senaste roman.

Själv översätter jag 'eddic poetry'. Roligare har man haft det.

länk

Eva Lundgren om Lisbeth Salander.

På Newsmill finns också en del artiklar av Johannes Forsblom som är ganska underhållande. En av dem handlar om hur det är det feministiska experimentets fel att flickor aborteras i Kina. En annan om att homosexuella inte har något intresse av att gifta sig eftersom de ändå är så promiskuösa och våldsamma.

Briljanta titlar del 2

Djuna Barnes Nightwood (på svenska har den en betydligt mindre suggestiv titel: Nattens skogar) hyllas av Jeanette Winterson som skriver såhär:

Nightwood is itself. It is its own created world, exotic and strange, and reading it is like drinking wine with a pearl dissolving in the glass. You have taken in more than you know, and it will go on doing its work. From now on, a part of you is pearl-lined.

ett språk som är broderat med juveler

Jag går en kurs som heter Decadence in European Art and Literature. Det är en kurs som ger mig ett fantastiskt engelskt ordförråd:

brothel
syphilis
refinement
consumption
necrophilia
decay
declination

Briljanta titlar del 1

En av författarna som deltar i Canongates mytprojekt heter Dubravka Ugrešić. Hon återberättar den ryska folksaga som jag älskar mer än alla andra ryska folksagor: den om häxan Baba Yaga. Baba Yaga bor i ett hus som står på hönsfötter, runt huset har hon ett staket som byggt av skelettdelar och dödskallar. I varje dödskalle brinner ett ljus.

Denna briljanta, kroatiska författare har också skrivit en roman som heter Den ovillkorliga kapitulationens museum. Boken börjar på ett zoo, med en uppräkning av innehållet i en sjöelefants mage, som vid dess död visade sig innehålla 41 objekt, bland annat en barnsandal och en glasspinne.